Kul faktiskt att vara med själv en och annan gång. Här till vänster.
Posts
Concert Series and Festivals
1 year ago
Sunday, April 15, 2012
JCS - Rock Musical på Göta lejon 2012
Flera olika versioner har jag sett men den här var olik de andra. Dessa är mina helt privata och personliga funderingar. Men i bakgrunden ligger min erfarenhet och bakgrund som pastor och skådespelare.
Visst det är i stort sätt samma ensemble som i Malmö och samma översättning av Ola Salo. Samma regissör men några år har gått och det märks. Detta är en helt ny uppsättning som inte bara beror på att scenen är mindre.
1. Svartare och Rockigare. Jesus som även nu nyttjar en kundvagn för att förflytta sig, till och med mer än i Malmö, är klädd i svart och läder. Lika så Maria Magdalena som nu är en Rockbrud i tighta svarta byxor. Lärjungarna liknar mer ett gäng Motorcyklister ute på äventyr och leker o gnabbas på sin färd. Kläderna o juckandet kan ibland bli lite mycket.
Den rockigare musiken och snabbare tempot gillar jag mycket speciellt i första akten.
2. Den lekfulle och njutande Jesus i första akten är välspelad och lättare att tro på än i Malmö. Kan också bero på att jag såg en tidig föreställning i Malmö också. Även rellationen mellan Judas och Jesus är mer trovärdig och man kan se Judas två ansikten både den ”ansvarskännande” och den avundsjuka, förvirrade mycket tydligt. Judas som den ofrivilligt fördömde eller den som väljer förräderiet självmant av egen frivilja… Nedtonad men ändå starkare i mitt tycke.
3. Andra akten var den delen som för mig uppvisade de störst förändringarna mot min minnesbild av JCS i Malmö 2008. Scenen mellan Jesus o Herodes är li sin lekfulla del väl utförd av Morgan Alling men man tror inte lika mycket på hans frustration över den tigande Jesus man ser inte förvirringen lika tydligt. Kanske det också beror på att Ola Salo här inte känns lika stark utan man anar en förvirring hos honom också. Den förvirringen kommer tydligast till uttryck i slut scenen. I Malmö mådde jag fysiskt illa och kunde inte tänka mig att se Musikalen en gång till. Scenen mellan den döde Judas o den döende Jesus var så djävulsk! Judas hade i den iklätt sig alla de attribut som han under första akten anklagat Jesus för att fallit till föga för. Drömmen om att vara en Idol o en Rockstjärna. Hån var den känsla som slog igenom i varje fras i ”So You are The Christ” något jag aldrig känt förut från den sången.
På Göta Lejon är scenen en helt annan och min känsla är att scenen nu utspelar sig i huvudet på den döende Jesus. Han möter igen alla de ord som bland annat hans forne vän Judas hade uttryckt. Men också framför allt hans eget tvivel. ”Varför jag? Varför har Gud utvalt mig? Heller är jag bara en dåre som gått på en lögn.”
Det har sagts i en del recensioner att detta inte är en musikal om Guds son och grundaren av en världsreligion. Det är sant det som Ola Salo sagt innan att det handlar om ett relationsdrama och det är så sant som det var sagt.
Alltså kanske inte lika känslostarkt drama för mig personligen men samtidigt ett som jag går och tänker på och funderar över. Jag måste säga att jag föredrar detta och ser fram emot att se det igen.
Mer bilder från foajén och "Inropningarna" på Flickr.
Visst det är i stort sätt samma ensemble som i Malmö och samma översättning av Ola Salo. Samma regissör men några år har gått och det märks. Detta är en helt ny uppsättning som inte bara beror på att scenen är mindre.
1. Svartare och Rockigare. Jesus som även nu nyttjar en kundvagn för att förflytta sig, till och med mer än i Malmö, är klädd i svart och läder. Lika så Maria Magdalena som nu är en Rockbrud i tighta svarta byxor. Lärjungarna liknar mer ett gäng Motorcyklister ute på äventyr och leker o gnabbas på sin färd. Kläderna o juckandet kan ibland bli lite mycket.
Den rockigare musiken och snabbare tempot gillar jag mycket speciellt i första akten.
2. Den lekfulle och njutande Jesus i första akten är välspelad och lättare att tro på än i Malmö. Kan också bero på att jag såg en tidig föreställning i Malmö också. Även rellationen mellan Judas och Jesus är mer trovärdig och man kan se Judas två ansikten både den ”ansvarskännande” och den avundsjuka, förvirrade mycket tydligt. Judas som den ofrivilligt fördömde eller den som väljer förräderiet självmant av egen frivilja… Nedtonad men ändå starkare i mitt tycke.
3. Andra akten var den delen som för mig uppvisade de störst förändringarna mot min minnesbild av JCS i Malmö 2008. Scenen mellan Jesus o Herodes är li sin lekfulla del väl utförd av Morgan Alling men man tror inte lika mycket på hans frustration över den tigande Jesus man ser inte förvirringen lika tydligt. Kanske det också beror på att Ola Salo här inte känns lika stark utan man anar en förvirring hos honom också. Den förvirringen kommer tydligast till uttryck i slut scenen. I Malmö mådde jag fysiskt illa och kunde inte tänka mig att se Musikalen en gång till. Scenen mellan den döde Judas o den döende Jesus var så djävulsk! Judas hade i den iklätt sig alla de attribut som han under första akten anklagat Jesus för att fallit till föga för. Drömmen om att vara en Idol o en Rockstjärna. Hån var den känsla som slog igenom i varje fras i ”So You are The Christ” något jag aldrig känt förut från den sången.
På Göta Lejon är scenen en helt annan och min känsla är att scenen nu utspelar sig i huvudet på den döende Jesus. Han möter igen alla de ord som bland annat hans forne vän Judas hade uttryckt. Men också framför allt hans eget tvivel. ”Varför jag? Varför har Gud utvalt mig? Heller är jag bara en dåre som gått på en lögn.”
Det har sagts i en del recensioner att detta inte är en musikal om Guds son och grundaren av en världsreligion. Det är sant det som Ola Salo sagt innan att det handlar om ett relationsdrama och det är så sant som det var sagt.
Alltså kanske inte lika känslostarkt drama för mig personligen men samtidigt ett som jag går och tänker på och funderar över. Jag måste säga att jag föredrar detta och ser fram emot att se det igen.
Mer bilder från foajén och "Inropningarna" på Flickr.
Subscribe to:
Posts (Atom)
